Torv är på tapeten i klimatdebatten. För oss som pysslar med växter är det högaktuellt eftersom det är en av de vanligaste ingredienserna i de jordpåsar vi köper. Men det är inte helt lätt att veta hur man ska göra, vad man istället kan välja och hur det kan påverka växterna vi vill vårda. Jag tänkte försöka ta mig igenom den här mossen av olika varningar, påståenden och mer eller mindre bra alternativ för att hitta fram till en mer miljövänlig trädgård. Ni kan väl följa med mig?

I stort sett alla mina blomkrukor innehåller torvbaserad jord. Nu börjar det faktumet skava lite grann och jag letar efter andra alternativ.

Substrat

Jord, det behöver vi ju till vår trädgårdsodling. Vare sig det är till sommarblommor i krukor kring entrén, till buskarna som behöver lite specialmix för att trivas eller till odlingslådorna med ätbart så är vi vana att åka och köpa säckar i närmsta trädgårdsbutik. Vi kallar det just jord. Men det är ju inte riktigt samma som den vi står och går på ute i vår trädgård. I jordpåsarna som vi köper i butiker är det istället en konstgjord blandning av olika material för att ge så bra förutsättningar för våra växter som möjligt. De här blandningarna kallas egentligen substrat, vilket jag tycker gör det tydligt att det inte är samma som jorden i marken. Många gånger vet vi nog inte exakt vad det är vi tar med oss hem från affären. Något som nästan alla har gemensamt är att de innehåller torv. Ibland ganska mycket.

Rosor och Rhododendron får ofta specialjord för att trivas extra bra.

Varför är torv problematiskt?

I en torvmosse kan enorma mängder koldioxid fångas upp från atmosfären och lagras i tryggt förvar. Så länge den är ostörd vill säga. När torven bryts (alltså att den tas upp) så släpper man ut all den här koldioxiden igen. Utsläpp av koldioxid är ju inte toppen, det är vi väl alla överens om? Utöver utsläppen är dessutom torvmarkerna viktiga miljöer för många hotade arter i vår svenska flora och fauna.

Anledningarna till att man ändå använt torv till odlingssubstrat är faktiskt ganska förståeliga. För det första så är torven extremt näringsfattig vilket gör att man kan tillsätta precis den näring som behövs för att ta fram en bra produkt som passar olika växtkategorier. Torvens struktur håller dessutom den där näringen väldigt väl men framförallt håller den fukt. Den luckrar upp en kompakt lerjord och gör en sandjord mindre genomsläpplig. Detta innebär att odlingssubstraten blir exakta och förutsägbara, vilket är väldigt viktigt för yrkesodlare. Det är helt enkelt en svårslagen ingrediens i blandningen. Men inte oersättlig!

Torvbaserad jord är lättanvänd och förutsägbar. Växterna i min trädgård mår prima av den och jag tycker om att arbeta med den. Men våtmarkerna och klimatet mår desto sämre.

Klimatångest och bekvämliget

Jag vet inte hur ni känner, men själv pendlar jag mellan bergsäker och helt kluven. Nu när jag har gjort lite mer research om torven och den miljöpåverkan industrin kring den har så är min första instinkt att jag aldrig mer vill ha med den att göra. Ganska snart efter det börjar jag ändå snegla på de vanliga jordblandningarna som jag brukar använda, för det är ju så mycket bekvämare när man redan vet hur något fungerar. Senast förra veckan köpte jag en Urnjord som jag använt många gånger förut och tycker är otroligt bra för mina krukväxter. För det är just det här med hur våra växter påverkas av torvfri jord som gör övergången lite knepig. Den största, lite besvärliga, skillnaden som jag har upplevt är att den torkar ut snabbare. Men det går ju att hantera, om man bara tänker till lite grann. Och sen är det verkligen inte bara problem!

Till sticklingar tyckte jag att en torvfri produkt fungerade sådär, den torkade ut för snabbt. Till sådder är jag också lite skeptisk av samma anledning, och har därför inte provat än.

Här behövs ingen torv!

Förra året gjorde jag ett litet test med min tomatodling. Jag odlade tomater i två pallkragar. Båda grundades med brunnet hästgödsel upp till ungefär halva volymen. Resten fylldes på med “Tomatjord” i den ena och torvfri “Trärdgårdsjord” i den andra. Det märktes absolut ingen skillnad på hur plantorna mådde eller hur mycket skörd de gav. Därför blir det givetvis Trädgårdsjord i årets tomatbäddar! Andra sammanhang där jag tycker att torven är helt överflödig är när jag anlägger nya rabatter eller planterar träd och buskar. Det räcker ju egentligen att jag tillför lite brunnen hästgödsel så blir de flesta växter supernöjda. Kogödsel på säck är nästan alltid blandad med torv, så därför går den tyvärr bort. Har man en besvärlig jord i trädgården som antingen är för lerig och kompakt eller för sandig och lös så tycker jag att den torvfria jorden på påse fungerar bra till att få en bättre struktur, oavsett vilket av problemen man har.

Här ser ni vår vilda innergård. Här är ont om näringsrik jord och det blir snabbt torrt. Men att tillsätta torvprodukter när vi planterar nytt är egentligen onödigt. Påfyllning med hästgödsel och kompostjord räcker långt! Allra bäst fungerar såklart att välja rätt växt för platsen, istället för att kämpa med sånt som inte passar.

På individnivå är vi mäktiga

Jag kan förstå att yrekesodlare inte hoppar på det här tåget med en gång. De torvfria alternativen är inte tillräckligt trygga än. Jag föreställer mig att de av oss som inte odlar för att försörja sig ekonomiskt då kanske kan ta lite fler risker. Ta en för laget liksom! Att hälften av mina sommarblommor gror dåligt för att jag sådde i ett mer oberäkneligt substrat är inte riktigt lika illa som om hälften av en yrkesodlares produkter aldrig kommer till försäljning. En hortonom och rådgivare inom trädgårdsbranschen nämnde en gång att den största delen av torven som utvinns i Sverige går till privatpersoner. Då är det väl rimligt att det är här vi ska påbörja förändringen? Om vi minskar rejält på vår användning av torv så kan vi nog göra riktigt stor skillnad. Det känns rätt mäktigt och peppande tycker jag!

En skottkärra lastad med torvfri jord till mina odlingar på friland.

Men hur ska det gå till då?

Ja det vet jag väl kanske inte riktigt. Jag har inte hunnit prova så många torvfria alternativ så därför vill jag inte säga att jag har facit. Den svenska marknaden är ganska ny på det här, vilket gör att det inte finns så många olika färdiga alternativ. Istället får vi försöka vara lite kreativa!

Såhär ska jag påbörja min resa mot minskad torvanvändning:

• Läsa på! Vad är det mina växter faktiskt behöver och var hittar jag det. Vad innehåller de färdiga torvfria produkterna och vad är det som saknas.
• Byta ut där jag vet att det fungerar. Tomatodligen blev ju utmärkt utan torv. Därför kommer jag köra på det spåret i år. Det borde fungera liknande i andra välgödslade pallkragar.
• Klura på fuktproblemet. Att den torvfria jorden torkar ut snabbt är himla knepigt. Men kanske att det ändå kan hanteras genom täckodling, droppbevattning eller något annat smidigt.
• Få ordning på min trädgårdskompost. Just nu är den ganska katastrofal.. Men med lite fix på den kan jag snart tillverka min egen näringsrika och torvfria jord.
• Blicka utåt. I Storbritannien har man kommit betydligt längre med torvfri jord. Där har torven i landet börjat ta slut (ett problem vi inte har i Sverige) och därför verkar hela branschen sträva gemensamt mot minskad användning. Vi kan säkert hitta bra idéer och inspiration från deras produkter.
• Testa mig fram! Jag måste våga prova mig fram med olika alternativ. Kan sand vara en bra ingrediens för en torvfri såjord? Skulle gräsklipp inblandat i jorden kunna hålla fukten bättre? Jag vet inte än, men det ska jag ta reda på.

Det här är från 2020 i mitt lätt kaotiska växthus. Varje pluggbrätte, kruka och odlingsbädd innehöll torv. I framtiden hoppas jag att kunna lämna det bakom mig och hitta nya bra alternativ.

Allt eller inget! ..eller lite lagom

Jag ville sätta upp ett mål för mig själv. Nästa år ska hela min trädgård vara helt fri från nya torvprodukter! Inte ett enda frö ska ha nuddat det och inte en enda surjordsväxt ska ha fått påfyllning. Men hur troligt låter egentligen det? Vad besviken jag kommer att bli. Inte särskilt schysst att lägga upp för misslyckande åt sig själv. Nej, istället vill jag säga såhär:

Jag ska göra mitt allra bästa för att prova nya alternativ. Våga ta risker med mina egna odlingar för att hitta vad som fungerar. Ta mig tid och läsa på om olika material och hur de står sig i jämförelse mot torven i klimatpåverkan. Jag ska göra det för att jag kan och för att det här är viktigt.

Jag står ju ändå alltid med för många småplantor när det är dags att plantera om eller ut. Kanske lika bra att offra några för forskningen.

/Ellen