När jag stod där i höstas och kikade ut över trädgården kändes det som att 2024 var ett riktigt skruttår. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Men nu när jag går igenom bilderna är det svårt att se vad som egentligen gick så dåligt. Det blommade ju som aldrig förr! Fast, tittar man noga ser man att det mest är rosenskäror som frodas – och ja, det var väl så det blev.
Var det planen? Inte direkt. Men det fanns ju en anledning.
När trädgårdsplanerna möter verkligheten
I början av året dök det upp ett litet projekt som stal en hel del av mitt fokus. Vi fick nämligen vårt tredje barn, lilla Viola. Bebisbubblan var ett faktum och höll i sig rätt länge. Samtidigt hade jag ovanligt mycket tid hemma på dagarna, vilket resulterade i rekordmånga sådder.
Maj var varm och skön, så jag satte ut det mesta tidigt – för tidigt enligt traditionen. Här är det ändå risk att det kan komma en frostnatt åtminstone maj ut. Men jag har lärt mig att vi sällan har frost i maj, så nu tänker jag att det bara är att köra. Det värsta som kan hända är att jag får kasta på fiberdukar.
Och som om inte det vore nog med en ny bebis och en exploderande trädgård, så slog vi till och gifte oss i juni, samma dag som Violas dop. Effektivt, men kanske inte optimalt för trädgårdsfokuset.
Men nog om det. Här kommer listan på vad som gick riktigt bra – och vad som gick… mindre bra.
Det som blev en fullträff
Rosenskärorna
Tanken var att ha några små väggar av rosenskäror i trädgården. Det slutade med att de tog över helt. De trivdes så bra att jag nog får räkna med att de självsår sig hejvilt till nästa år. Jag låter dem hållas, flyttar runt dem lite – och så testar jag några nya sorter.
Perennrabatten vid grusgången
Den har varit lite av ett evighetsprojekt, men nu börjar den faktiskt ta sig. Fingerborgsblommorna var fantastiska, rosorna ser lovande ut och pionen Coral Charm blommade för första gången. Tulpanerna i våras var också en riktig höjdpunkt, särskilt när körsbärsträdet blommade intill.
Luktärterna
Växte de bra? Nja, sådär. Men färgkombinationen trivdes jag riktigt bra med. Rosaaprikos tillsammans med blått – den kombon ska jag satsa på igen.
Solrosorna och jordärtskockorna
Jag direktsådde solrosor som vanligt och rensade landet lagom noga – lät ringblommor och gurkört stå kvar, slängde ner överblivna blommor och satte dessutom jordärtskockor som mamma kom med. De trivdes så pass bra att jag hoppas på en upprepning i år.
Jätteverbenorna (eller experimentet som gick överstyr)
I mars insåg jag att jag inte sått några jätteverbenor. Jag orkade inte leta upp fröpåsar, så jag gick ut, plockade en gammal fröställning och strösslade i en godislåda. Någon månad senare hade jag så mycket plantor att jag började skänka bort, sälja och portionera ut dem hej vilt.
Syrenhortensian vid växthuset
Efter att ha stått och stampat i flera år exploderade den i år. Vi flyttade den bakom växthuset för tre år sedan och byggde en liten kant av gammalt lertegel – och nu verkar den äntligen ha bestämt sig för att trivas.
Det som blev ett fiasko
Dahliorna (eller varför man inte blandar dem med potatis)
Jag satte dahliorna i samma bädd som potatisen och tänkte att de kunde få ta över när potatisblasten klipptes ner. Genidrag? Nej. Potatisen snodde all plats, och när den väl var borta såg dahliorna ut som att de varit med om en olycka. Det blev några blommor, men ingenting i närheten av vad jag brukar få.
Zinniorna – vad är det med dem?
Två år i rad har zinniorna vägrat växa i köksträdgården. I kruka gick det okej, men i landen blev det bara skrumpna blad och trista blommor. Jag börjar misstänka att det är nåt skumt med jorden där. Eller att de helt enkelt inte trivs att odlas så tätt ihop med allt annat nere i köksträdgården. Kanske ska de få flytta till en ny egen rabatt vid staketet?
Grönsakerna – ett mellanår
I växthuset växte tomaterna, gurkorna och paprikorna som vanligt, men ute i landet var det magert. Blöt sommar, sniglar överallt och väldigt lite kvällstid i trädgården gjorde att det mesta gick åt skogen. Å andra sidan låg jag inne och gosade bebis. Helt rätt prioritering ändå. Nästa år är Viola större och kan vara med ute i landet och gräva – förhoppningsvis blir det mer grönsaker då.
Planer inför 2025
- Våga plantera ut ännu tidigare – listan över härdiga annueller att odla är lång i år.
- Odla mer uppdelat var växt för sig – nu har jag provat mängder med samplantering, kanske ska jag testa att odla mer uppdelat ett år.
- Flytta zinniorna till en ny plats.
- Odla ännu fler olika sorters gräs och bukettutfyllnad.
Och så får vi se vad Viola hittar på i landen. Hon känns redan kvällspigg, precis som sina syskon, så hon kanske blir en utmärkt liten kvällsträdgårdsmästare.
