I ett försök att hitta balans i livet, ducka för en utmattning och inte känna mig olycklig och misslyckad allt för ofta, så har jag bestämt mig för att låta min trädgård agera läkare och terapeut, helt utan legitimation.
Min trädgård ska bli en hälsoträdgård!

Sju små spänstiga bladpar har kikat upp ur jorden. I början av januari sådde jag tio frön av kronärtskocka och de flesta av dem har alltså sett dagens ljus vid det här laget. Men jag skulle ju inte så något i år! Jag skulle ju skita i allt och inte ta något ansvar som helst för trädgården i år. Varför står då de här små krukorna i mitt fönster? Varför är min pärm fylld med över 100 påsar fröer, sorterade efter månad för sådd? Varför har jag en önskelista i appen över rosor som jag ska spana efter i år, när jag också hade sagt att inget nytt skulle planteras? Och varför i hela friden skulle jag egentligen strunta i trädgården i år?

Hold them horses

Har ni stått där någon gång? Stått mitt i vardagen, mitt i en rörelse och bara känt; det här går inte, jag orkar inte. Längtan efter att bara få lägga sig ner och skita i allt. Känner ni igen den? De känslorna besöker mig alldeles för ofta nu för tiden. På något vis verkar jag ha skapat som ett alter ego som skrattar till åt allt, tar tag i mina egna axlar för att rycka upp mig och tvingar mig igenom den där rörelsen, och sen nästa, och sen nästa. Orden “Jag hinner inte” och “Jag orkar inte” som jag själv yttrar nästan varje dag har blivit som någon slags bakgrundsmusik som jag trött dansar vidare till. Någonstans så vet jag ju att det här inte är hållbart i längden, men vad är alternativet?

Det jag har är ett lyxproblem: Alla olika delar i mitt liv är toppen! Jag trivs oerhört bra på mitt jobb som Trädgårdslärare, platsen (platserna) jag bor på är underbar, jag har alla mina djur omkring mig, min familj är alltid nära, jag har en fantastisk partner och inte bara en utan två trädgårdar fulla av möjligheter. Så varför känns det så jobbigt? Jo, det har nog blivit lite mycket. Allt det här fantastiska blir bara gjort halvdant med den energin och tiden jag har att använda mig av. Jag blir besviken och irriterad på mig själv över att jag inte gör saker bättre, att jag inte är bättre. Samtidigt letar jag efter nya projekt, tackar ja till nya uppdrag och börjar skissa på nya idér och planer. Någon måste dra i handbromsen för att undvika en totalkrasch.
Hold your f-ing horses, Ellen.

Tid för stunderna när det inte finns någon energi

Okej, så något i min vardag måste bort om jag inte ska gå under. Efter att ha resonerat fram och tillbaka så insåg jag den hårda sanningen. Min egen trädgård och odling var det som måste bortprioriteras. Hur mycket glädje jag än kan känna av att skörda kilovis med broccoli mitt i sommaren så kan jag inte bortse från all tid och energi jag lägger på grönsakslanden varje vår och försommar. Mina stora planer för rosenträdgården och en helt ny grusträgård måste vänta lite, hur spännande de än känns, för det kommer ta sån enorm tid och ansträngning att anlägga alla de nya rabatterna. I år måste jag se till att det finns tid för de stunderna då energin saknas. Tid att vila, utan att oroa sig för plantor som ska skolas om eller rosor som ska vattnas. I frasen “Allt eller inget!” valde jag alltså “inget”.

De sju spänstiga små bladparen ropar nu till mig från fönstret där de står och solar. “Du kommer aldrig kunna låta bli att odla och anlägga nytt i år!”. Retsamt knallgröna sträcker de sig malligt mot ljuset, och jag vet att de har rätt. Men kanske att jag kan hitta en annan approach till trädgården i år? En som gör att jag kan få ta det lilla lugna.

Hälsoträdgården

Trädgård och mental hälsa går många gånger hand i hand. Studier visar att vistelse, men även arbete, i trädgårdsmiljö är positivt för återhämtning efter utmattning, depression eller trauma. Hälsoträdgårdar finns på lite olika ställen runt om i landet och är ofta en typ av visningsträdgård eller öppen park med praktikplatser för människor som behöver arbetsträna. Men hur gör man om man vill ta hjälp av trädgården innan man drabbas? Jag vill ju inte vänta tills jag faktiskt faller över kanten och ner i utmattningens avgrund för att då ta hjälp av trädgården för att komma tillbaka. Jag vill ha hjälp av den nu, så att jag inte faller alls! Min trädgård ska därför få det något överväldigande uppdraget att rädda min mentala hälsa i år, den ska få bli en Hälsoträdgård.

Jag vet inte riktigt ännu hur jag ska använda min trädgård som en hälsoträdgård. Det är kanske något som få formas längs vägen. Och kanske sträcker det sig längre än min egen trädgård! Något jag hoppas hinna (ni hör, det är den där tiden igen) göra i år är att besöka fler offentliga trädgårdar, gärna på en trädgårdsresa. Vad skönt att få vända bort blicken från sin egen ofärdiga, ogräskvävda, trädgård ett slag och beundra prakt och skönhet någon annanstans istället. Oavsett hur det blir i verkligheten så har jag försökt få ner några fraser och ledord som jag ska ta med mig in i mitt Trädgårdsår 2024 – Året då jag inte ska drabbas av utmattning. Vilken slogan va.

• Njut av det som redan finns! Perenna växter i köksträdgården, tidigare planteringar och den omgivande naturen.
• Starta bara små projekt. Finns det tid över en helg och idén kan bli verklighet på en dag så är det ett godkänt projekt. Annars icke!
• Ta hjälp! Jag måste bli bättre på att be familj och vänner om hjälp. Med lite fika som muta kanske någon kan tänka sig att gräva fram en rabatt med mig?
• Vila ute i trädgården. Istället för att lägga mig på soffan kan jag dra ut en solstol, en filt på gräsmattan eller bädda lite mysigt i en korgstol i växthuset så att jag kan njuta av trädgården även under vilan.
• Upplev! Jag vill trots minskat trädgårdsarbete inte uppleva mindre trädgård i år. Att gå ut en stund och utforska min egen trädgård närmre, eller åka iväg för att se nya inspirerande platser är något jag vill lägga tid på i år.

Hur ska det gå?

Om trädgården i slutändan blir det som håller mitt sinne friskt och starkt, eller det som får mig att tippa över, det går nog inte att svara på nu. Jag hoppas att jag ska klara av att ta kloka och sansade beslut genom säsongen så att trädgården blir helt och hållet en lustfylld plats där jag känner att jag har tid att njuta och bara vara. Om ni vill följa med på min lilla hälsoresa i trädgårdsvärlden så får ni gärna visa det! Släng iväg ett meddelande eller kommentar till mig på instagram. Under året ska jag försöka återkomma till ämnet lite då och då och hoppas att vi kan ha trevliga samtal om trädgård, stress och mental hälsa på ett utvecklande sätt. Vi vill ju alla bara må bra, eller hur?

Ta hand om er! /Ellen @stenbylanttradgard