Efter två år med odling i lite större skala kände jag det på mig, 2022 skulle bli mitt trädgårdsår. Jag köpte fröer i mängder, skulle odla snittblommor till försäljning, köpte massor av dahliaknölar, utöver de jag förvarade. Dessutom skulle vi bli självförsörjande på grönsaker. Det såg lovande ut; jag förodlade dahlior i plastpåsar, bredsådde fröer för glatta livet och hade tillslut hundratals plantor. Vilket blomsterhav det skulle bli! Jag hade bara glömt en liten detalj.

En bebis stör väl inte så mycket?

Jag skulle ju bli tvåbarnsmamma i början av sommaren. Kanske inte direkt glömt. Den otympliga magen, det konstanta illamåendet och värken i ryggen påminde mig ständigt, om jag mot förmodan skulle glömma. Men hur mycket kunde jag missa av trädgården med en nyfödd bebis? De sov väl mest i vagnen? Någon vecka innan förlossningen så skulle allt planteras ut. Jag hade fått hjälp att göra nya bäddar men plantera det kunde jag minsann göra själv. Så ut i majregnet, höggravid med regnjackan som inte gick att knäppa över magen, planterade jag i runda slängar 300 plantor på några timmar. Jag var nöjd med mig själv, hade lyckats få plantorna att överleva våren, fått ut allting innan förlossningen. Vad kunde gå fel nu?

Ett nytt liv ser världens ljus och jag drömmer om att avsluta trädgårdssabotörens liv

Så kom han, lillebror, i början av sommaren när världen är sådär vackert ljusgrön och trädgårdsdrömmarna som störst. Redan på BB började trädgårdsåret 2022 gå åt skogen. Min svägerska ringer förtvivlad när vi ligger på BB; ”Något har grävt upp alla era plantor i köksträdgården, jag tror det är en grävling!”. Vi hade såklart glömt att sätta igen grinden innan vi åkte till BB och alla plantor vi omsorgsfullt satt i maj var nu borta. Ni kan ju tänka er känslorna hos den nyförlösta mamman med de stora trädgårdsambitionerna. Grävlingen skulle dö. Jag grät. Både av alla hormoner och allt jobb med plantorna. Men dahlior och snittblommor fanns kvar.

Nu vänder det väl, eller?

Sen gick det utför. Dahliorna växte inte, trots massor av gödsel och vatten. Luktärtorna som jag briljerat med året innan, fick för mycket vatten och blev gula. Snittblommorna växte på bra, men det gjorde ogräset också. Och jag hann inte med. Plötsligt stod jag där mitt i trädgården bland alla blommor jag kämpat så hårt med. Trött, full av hormoner och kände mig uppgiven. Varför hade jag inte förstått att man inte måste odla 40 sorters snittblommor, 70 sorters dahlior, 10 sorters luktärtor och grönsaker, med en nyfödd bebis och en treåring? Jag kände mig besegrad, trött på trädgård och orkade inte göra något med blommorna. Mot slutet av sommaren kände jag mig mest sliten. kanske var inte det här med trädgård för mig trots allt?

Det fina är att man får ändra sig och sedan ändra sig igen

Efter min sämsta trädgårdssommar åkte dahliaknölarna upp, grönsaker skördades och jag sa högt ”Nästa år blir det inga blommor””. Hösten kom och vintern. Sakta började de där känslorna av misslyckande avta. För vem kan förvänta sig att ha en snittblomsodling med en liten bebis och driva blomsterförsäljning? Samtidigt. Jag försökte vara snäll mot mig själv och tänka att det rimliga kanske är att sänka ambitionsnivån till nästa år? Välja ut det jag verkligen vill odla och köra på det. Det kommer komma en tid då barnen inte är så små och jag kan spendera dagarna i trädgården.

Vad kommer jag att satsa på?

Så vad kommer odlas i Faggemåla 2023? Här är vad jag kommer att fokusera på;

• De dahliaknölar jag har åker ner i backen, men INGA nya
• Mer ätbart! Vi vill kunna vara mer självförsörjande gällande grönsaker. Vi odlar potatis och lök i större skala tillsammans med min sambos familj. Här hemma blir det ännu mer morötter, palsternacka, rödbetor och kål.
• Perenner! Jag kommer både så perenner från frö och köpa plantor för att bygga upp en trädgård där jag inte behöver så allt nytt varje år.
• Buskar och träd; mitt nya motto är att köpa minst en buske och ett träd varje säsong! I år blir det nog ett äppelträd och en Hortensia Annabelle.
• Snittblommor; jag kommer välja
  • Solrosor; så himla enkelt att direktså eller bredså i en låda i maj och plantera ut.
  • Zinnia; kan inte motstå dessa blommor som är så hållbara i buketter
  • Lejongap; blommade allra först och stod stadigt även när frosten kom. Otroligt vackra i buketter
  • Risp; vackra som utfyllnad i buketter och fina att torka (det ska jag testa i år)
  • Vädd; otroligt enkla och vackra i buketter

Det kommer med all säkerhet slinka ner någon rosenskära, lite luktärtor och phlox, så vi får se när säsongen går mot sitt slut hur allt gått och vad jag lärt mig. Det fina med trädgård är att du får ändra dig. Och sen ändra dig igen! Ett misslyckande är en lärdom att ta med sig till nästa säsong. Det ligger något fint och förlåtande i det tycker jag. Gott nytt odlingsår! /Lisa